Äntligen åkte jag till Brisbane för att möta upp Nettan, min kära syster!!! Jag hade längtat sååå mycket efter den här dagen. Det var nervöst, pirrigt, läskigt och obeskrivligt roligt.
Jag landade ganska tidigt, runt 9 på morgonen. Hanna och Jimmy, vilka vänner säger jag bara! Jimmy gick upp kl 4 på morgonen för att skjutsa mig till flyget.
Efter en tågresa från flygplatsen in till "Central station" var det bara 10 min gångväg till det Hostel där vi skulle träffas, jag och Nettan. Vi hade sms-kontakt där vi bestämde att vi skulle ses snart. När jag kom fram till "Base Brisbane Embasse" checkade jag in med darrande händer och halvsprang upp till rummet. Ingen Nettan där! Jag gick ut på gatan och kollade telefonen, där ett elakt sms lyste. "Jag kommer och möter dig vid stationen"
Till sist möttes vi upp på gatan, och det kändes helt underbart att se henne igen efter över 1 år.
 |
| Syrran utanför vårt skabbiga men väldigt centrala Hostel på Elizabeth st. |
Vi gick direkt ut på stan och åt brunch. Det var så härligt att sitta i värmen i en lite större stad och snacka skit med Nettan. Inga barn att se efter heller, bara hon och jag.
Nettan fick vara lite reseledare eftersom Brisbane är mer hennes stad. (Hon var aupair i Brisbane för 22 år sen och har velat åka tillbaka sedan dess.) Hon tog med mig till ett ställe som hette South Bank. En mysig del av stan där de byggt upp ett stort poolområde med vattenlek och en del restauranger. Jättemysigt! Vi valde att gå till den delen där det inte var några barn som lekte. (Vi tampades båda med saknaden av barnen... men det gick ganska snabbt över.)
 |
| Det här är spåren efter översvämningarna förra året. |
 |
| De här träden hade helt fantastiska rötter. Det var härligt att komma längre upp i Australien och se lite mer regnskog än i SA. |
 |
När jag glatt traskade in i buskarna för att ta kort på rötterna var jag cm ifrån att gå rätt in i en huntsman spindel. De är inte giftiga, men STORA och de bits tydligen väldigt hårt.  |
Idag skulle vi åka och hälsa på Nettans vänner Julie och Brad som bodde ca 20 minuter utanför Brisbane. Brad skulle komma och hämta upp oss i sin bil. Han sa i telefonen att vi skulle känna igen bilen när vi såg den... det gjorde vi. Brad har startat ett företag som heter Maxtraxx. De tillverkar plastplattor som man lägger under bilen om man kör fast i sanden. De går att använda till snö också, en helt fantastisk uppfinning. Iallafall, över hela Brads enorma bil stod det Maxtraxx, så den var svår att missa.
Nettan var väldigt nervös över mötet med det här gulliga paret som hon umgicks med hela tiden i 6 månader för 22 år sen. (Det hade jag också varit) De hade 2 döttrar också, Lauren 18 år och Keeley 15 år.
 |
| ...och en hund. |
Nettan hade berättat att Julie och Brad alltid tog med henne och Ingrid (hennes resekompis förra gången) på en massa äventyr. De åkte alltid ut till olika platser och såg nya saker. Nu hade Brad börjat jobba med att skriva böcker om olika resemål (på sidan av Maxtraxx). Han filmade varje meter han gick och hade jättemycket fina bilder från olika platser de besökte.
Det visade sig att hans spontanitet satt kvar.
Det började med att vi tog kort på en stor Huntsman spindel som satt vid deras veranda. Brad frågade: Have you seen my car down there? Innan vi visste ordet av satt vi i hans Jeep från andra världskriget och åkte runt i kvarteret. (Brad hann inte ens få med sig ett par skor.) Nettan frågade hur långt det var till havet, och 15 minuter senare var vi vid havet. Vi gick ut på piren och tittade ner på 1000-tals blå maneter, och Morton Island som låg en bit utanför. Vi satte oss i Jeepen igen men innan vi visste ordet av det satt vi hemma hos Barry, Brads bror, som Nettan också känner.
Det var först när vi höll på att krocka med några fåglar jag reagerade på att vi inte hade någon vindruta...
Berry var gift med Naomi och de hade 2 barn, Isac 6 år och Ally 4 år. Naomi var och jobbade när vi var där och det visade sig att hon var tränare i vattenpolo. Hon var själv proffs tidigare och vann bl a guld i OS år 2000. Imponerande! Det här var förmodligen enda gången i livet jag och Nettan fick chansen att bita i en riktig OS-medalj, så vi gjorde det.
På kvällen kom Berry och barnen över på BBQ till Brad och Julie (där vi bodde över). Naomi kom också dit såsmåningom och Pat, Brad och Berrys gamla mamma, dök också upp. Det var ett kärt återseende mellan Nettan och Pat.
 |
| Pat, jag, Brad, Lauren, Naomi, Berry, Isac och Julie vid middagen. |
 |
| Pat fick stå på "tippy toe" mellan mig och Nettan. |
 |
| Ally och Keeley |
Brad frågade oss igår vad vi skulle göra idag. Jag sa att vi gärna ville se något vattenfall och frågade om han visste nåt som var fint. Han log och sa: Okay, we will take you to see some waterfalls tomorrow!
Efter frukost packade vi in oss i Brads stora bil. Både Lauren och Keeley var också med. Dessutom kom Berry och Naomi med barnen med. Vi åkte i ca 1-1,5 timme till en mysig flod med ganska kallt vatten. Där hoppade alla i vattnet och baren slängde sig från lianer ner i vattnet.
 |
| Nettan drog tyvärr på sig ett stort läskigt skavsår när hon simmade runt i ett par helt nya flipflops här. Det fick hon lida för i över en vecka, stackarn. Alltid är det väl nåt som händer när man reser... |
Det var inte jättevarmt när vi åkte iväg på morgonen, men ju längre fram på dagen vi kom ju mer klarnade det upp och blev skönt.
Vi satte oss blöta men glada i bilen och åkte vidare mot vattenfallen.
Det var en väldigt vacker väg till vattenfallet där vi skulle bada. Nu var vi mitt ute i regnskogen.
 |
| Keeley står längst upp till vänster. Hon och några av de andra åkte kana ner hela vägen därifrån. Det måste gjort väldigt ont i rumpan... |
 |
| Lauren hoppade ner i vattenfallet. Jag kände att det var lite obehagligt, men plötsligt hoppade alla andra också ner där även Ally 4 år. Är jag en fegis eller?! |
Vattnet var inte jättevarmt, så när vi kände att vi huttrade och hade fått nog av vattenfall gick vi tillbaka till bilen. Jag och Nettan hade ingen aning under hela dagen var vi var på väg. Plötsligt var vi bara på något nytt ställe.
Det vi visste var att vi var hungriga och hade ingen mat med oss. Som tur var åkte vi förbi en mobil vedugnspizzeria. Hur stora är oddsen för den?
Nästa stopp blev en strand vid Surfers Paradise. Jättefin strand och stora vågor. Brad hade packat med en surfbräda och några bodyboards. Jag och Nettan fick testa att surfa på riktigt med instruktioner av Brad. Jag kom upp några gånger och ramlade illa några gånger. Jag blev lite rädd på slutet då jag tumlade runt ordentligt och bara väntade på att få brädan i ansiktet. Jag tror att vågorna var lite för aggressiva för en nybörjare. Men det var kul.
 |
| Surfers Paradise i bakgrunden. |
När jag själv var helt slut efter att ha slitit i vågorna gav sig Nettan muntert ut igen för att fortsätta surfa.
Hon skulle upp på brädan, så var det bara...
 |
| Japp, det är hon som ligger där på brädan. |
Vi var trötta, hungriga och nöjda när vi åkte hemåt... trodde vi ja. Brad körde in i Surfers Paradise och parkerade. Det var jättemysigt att se den här semesterorten. De visade bio på stranden, hade byggt upp massor av vackra sandslott och på en av huvudgatorna stod en 11 årig flicka och sjöng. En bra avslutning på dagen.
Måndag 20/2-12
Idag var det dax för syrran och mig att dra upp till Noosa Heads, ungefär 1,5-2 timmars bilväg uppåt kusten. Vi hade tänkt ta en buss eller hyra en bil, men istället fick vi låna Julies söta lilla bil. Jag var lätt oroad att köra med växellåda efter 14 månader med automat i vänstertrafik, men efter en provkörning i området kände jag mig kaxig nog att köra.
Vi tog våra ryggsäckar , hittills det enda beviset på att vi var backpackers, (Det utgav vi oss nämligen för att vara.) och hoppade in i bilen.
Vi skulle bo på ett ställe som hette Noosa Flashpackers resort. Det var ett billigt ställe men vi blev väldigt överraskade när vi kom dit. Det var som ett lyxhotell. Stället byggdes för 1 år sedan och var superfräscht med pool, stort kök, tv-hörna, flera datorer med gratis internet och så rummet... Vi hade bokat ett dubbelrum för att slippa dela med en massa festande 18 årigar. Vi blev uppgraderade till en King suite med superfräscht badrum och uteplats. Sweet!
Vi fick tips att gå en vandringsled längs med vattnet. Vissa bitar gick man på stranden och vissa bitar upp i bergen, men med havsutsikt. Vi gav oss iväg nästan direkt. Flashpackers resort stod för transport tillbaka senare under dagen. Dessutom hade ost och vinkväll den här kvällen då de bjöd på vin, ost och mingel.
 |
| Vi kunde ju inte börja vår vandring utan varsin Flat White i handen... |
Vi hade fortfarande inte slutat prata sedan vi sågs för några dagar sen, men ibland när vi tittade ut över vidderna här blev vi faktiskt tysta båda två. (Dessutom var det ganska jobbigt att prata och gå upp på berget samtidigt...)
 |
| Klipporna här hade otroligt häftig struktur. Det såg nästan ut som metall. |
 |
| När vi gick över en nudiststrand hittade vi en massa mönster på stranden. Det var ett hål med 100-tals små eller större sandbollar runt. Det var bon till "goast crabs". Krabborna är nästan helt genomskinliga så de inte syns så bra när de springer på stranden. |
 |
| Tyvärr strejkade Nettans kamera lite... men den är snygg! (Den kom igång efter någon dag eller två.) |
Som vanligt fick vi tidsbrist och bråttom att hinna med bussen, men vi hann. Vi fick skjuts tillbaka till Flashpackers där vin/ostkvällen var i full gång. Nettan hade lite att ordna med sin bank i Sverige och jag tog en promenad för att hämta upp vår bil.
Kvällen avslutade vi med att se Mr and Mrs Smith. Det var sååå skönt att få krypa ner i varsin stor sackosäck och slappa framför TVn.
Tisdag 21/2-12
Idag skulle vi lära oss surfa på riktigt! Jag har alltid velat lära mig det och nu hade vi bokat en surfkurs med "Go ride a wave". Vi var på helt fel ställe när vi skulle möta upp gruppen, så de kom och hämtade oss. Vi var i en grupp med 9 nybörjare och två riktiga "surf dudes" som instruktörer. Killen hade försovit sig efter att ha festat hårt dagen innan. Tjejen hade solblekta toppar i håret och sjukt bruna ben.
Det var roligare än jag hade tänkt mig. Jag blev verkligen sugen på att köpa en surfbräda. Både jag och Nettan kom upp på brädan idag och hade superkul i 2 timmar.
Efter kursen gick vi till stranden i Noosa och softade i några timmar.
Himlen blev mörkare och mörkare och vi kunde se att ett oväder var på väg in från Brisbane. Julie sms:ade oss och sa att vi borde vänta med att köra tillbaka tills ovädret var över. Vi väntade (och shoppade) och väntade (och fikade). Ovädret kom över oss och himlen var helt grön. Det åskade så mycket att vi inte visste vilken blixt som hörde till vilken smäll.
 |
| Trots att det var mitt på dan var det helt mörkt ute. Ett imponerande åskväder. |
När det värsta ovädret lagt sig efter några timmar satte vi oss i bilen för att köra hemåt. Det var inte helt lätt att hitta ut ur Noosa och när vi snurrat runt ett tag kom ovädret tillbaka. Jag fick krypköra därifrån men tillsist var vi iallafall på väg åt rätt håll. Planen var att hitta hem till Brad och Julie på egen hand. De hade tagit hand om oss lite väl mycket hittills, så vi ville visa att vi kunde stå på egna ben. Brad hade handritat en karta åt oss hur vi skulle ta oss till Noosa, så nu tänkte vi följa det för att hitta hem igen.
 |
| Himlen här vi var på väg tillbaka var helt röd. |
Plötsligt såg vi en bro som ledde in till Brisbane, vilket betydde att vi kört för långt. Vi fick en lång och utförlig vägbeskrivning tillbaka av en dam på en bensinmack men efter att ha åkt igenom 2 biltullar, kryssat på gatorna upp och ner utan att hitta hem gav vi upp. Vi ringde mamma Julie. Vi trodde vi var i deras kvarter, men när vägbeskrivningen blev en hel A4 lång gav vi upp helt. Brad fick komma och hämta oss efter 3 timmars resa från Noosa Heads. Jag har inte skrattat så mycket på flera år...
Onsdag 22/2-12
Idag skulle vi åka till Morton Island. Brad ställde upp ännu mer på oss och skjutsade oss supertidigt på morgonen till stan, där en buss hämtade upp oss. Vår guide för 2 dygn hette Tom och till en början tyckte både jag och Nettan att han var ganska dryg. Vi hade en lugn och skön båtresa över till ön.
Det fanns ett Resort på Morton Island som vi såg när vi närmade oss med båten. Det var inte där vi skulle bo dock. Vi skulle tälta... i skogen.... i Australien!!! Om någon hade sagt det till mig för några år sedan när min spindelfobi var som värst skulle jag ha kräkts. Nu kändes det bara som ett stort härligt äventyr och jag längtade efter att få se lite vilda djur... och det fick vi.
Utanför stranden där vi lade till låg några stora vrak. Tom sa att vi skulle få snorkla där senare.
Först åkte vi över stock och sten i hans buss/lastbil upp till ett utkiksberg. Jag och en kille som hette Daniel satt i framsätet första streckan. Jag såg plötsligt en stor svart orm som kastade sig av vägen ner i diket. Yes!
Tom parkerade bilen och vi promenerade upp på berget. För 4 veckor sedan var det tyvärr en stor skogsbrand på ön, så det var väldigt bränt. Vissa träd där är beroende av skogsbränder för att fortplanta sig.
Vi åt lunch nere på stranden, där vi hoppade ut i de enorma vågorna och badade. Nettan hade lånat en vattentät kamera av Brad, så förhoppningsvis kommer lite mer bilder från bad och snorkling senare...
Efter lunch fick vi våtdräkter på oss för att simma ut till vraken för att snorkla. Jag drog på mig våtdräkten och när jag skulle dra upp byxbenet över foten satte jag nästan handen rakt på den gigantiska Huntsman spindeln som satt där! Ja, jag skrek. Jag kastade av mig våtdräkten och fick en annan. Nettan som missat hela händelsen fick min gamla våtdräkt och jag berättade efter att hon hade den på sig att den hade haft en stor spindel på sig. Det var elakt, men ganska roligt.
När vi simmade ut till vraken var det dålig sikt och jag tyckte det var fruktansvärt obehagligt. Jag kunde inte sluta tänka på alla hajar som fanns där ute. När vi väl kom ut till vraken och alla fiskar började simma med oss kändes det lugnare. Vi simmade fram till en gigantisk "Lion fish". De är tydligen väldigt farliga så jag försökte hålla kontroll på alla simfötter medan jag tog några fina kort på den. Nettan hittade plötsligt en "Port Jackson" haj som låg och jäste på botten, bara 2 meter under oss. Vi lyckades också snorkla in i en "Blue spotted sting ray" som tydligen är ganska ovanliga och även en 50 cm stor sköldpadda. När vi skulle simma in igen började strömmen tillta och vi fick verkligen kämpa för att komma in.
Väl inne på land stod Tom och pekade bara 20 meter bort. Där simmade en delfin förbi.
Jag kastade av mig mina simfötter och goggles och sprang längre bort i vattnet för att möta upp den.
Den kom bara 1 meter ifrån mig innan den sakta gled bort igen.
Jag sprang upp på land igen, sprang ca 100 meter bort och ut i vattnet igen. Den kom mot mig, ännu närmare nu och jag var 1 cm från att ta i den. Efter det lekte den med oss i vattnet i säkert en halvtimme. När jag inte sprang efter den vände den och väntade in mig. Det var nog den mest magiska halvtimmen på hela resan.
Vi åkte lyckliga till lägret där vi skulle sova. Där stod tält uppställda och en vagn med lite matvaror. Där hittade vi också djurlivet vi letat efter... Det första vi såg var en stor pytonorm som låg och smälte maten på ett av däcken till matvagnen. Den stannade hela natten, men tittade surt upp på mig när jag fick för mig att jag ville ta i den. Det fick jag inte!
När vi tog våra madrasser som vi skulle få sova på kom den här Huntsman spindeln kilande i en ruskig fart.
Vi öppnade upp en riktigt god flaska vin, Tom lagade middag till oss alla medan vi gick ner till stranden för att se solnedgången. Ett oväder hade hållit sig på avstånd hela dagen, men nu började det komma närmare och när vi åt middag började det ösregna. Mysigt, men ganska fuktigt.
 |
| Nettan, kusinen?, Luca, Daniel, Diego |
 |
| Olive från Kina. |
Jag skulle ljuga om jag sa att jag sov gott den natten, men det var lite charmen med den här resan. Vi var ju backpackers trots allt och det här var väl det mest backpacker-aktiga vi gjorde.
Som sagt, jag hoppas att vi kommer få fler bilder att lägga ut såsmåningom för det finns mycket mer att visa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar